borgskan - mitt liv i Skåneland

Jag har verkligen tur med läkare nu! Och det borde ju vara så efter att ha bytt vårdcentral. Var ju till Capio Citykliniken idag och det gick ju jättebra. Fortsatt heltidssjukskriven till den 31:a december, men kommer att jobba halvtid precis som nu. Och förhoppninsvis kanske gå upp lite till i arbetstid. Vilket betyder att jag får fortsätta med min behandling och mina arbetsresor. Dessutom så gjorde läkaren en direktremiss till ortopeden medan jag var kvar och pratade om en eventuell steloperation. Vilket jag inte tyckte lät så bra, men vi får väl se vad undersökningarna ger för alternativ. Imorgon ska jag på röntgen i metropolen Eslöv. Syrran ska följa med mig, så det blir att ta med gps:en...*L*...
Dessutom ringde min personliga handläggare på Försäkringskassan idag. Och vilken underbar människa. Hon gör allt för att underlätta besluten och tillvaron. Blir så glad när jag slipper lägga energi på att bråka med myndigheterna!

Idag hämtade svärisarna barnen från dagis och skulle fixa middag medans jag var hos läkaren, men så hade dom glömt nycklarna... *haha*... Så dom fick vackert sitta i bilen och vänta tills jag kom hem.

Nu ska jag fixa iordning mig själv för natten och sen inta soffläge en stund! Idag är en bra dag och jag känner mig lätt om hjärtat!

I fredags var jag till sjukgymnasten och hon är helt suverän! Vilket jag säkert inte lär tycka hela tiden. Men jag fick några övningar som jag ska klara av att göra här hemma och en tens-apparat för smärtlindring. Efter hennes undersökning var jag rätt så mör men det var ju som jag hade förväntat mig. Efter det besöket åkte jag upp till vårdcentralen för att höra om mitt sjukintyg. Fick träffa en sjuksköterska och hon drog ut en kopia åt mig. Och när det är dags att gå så upptäcker vi att hon kommer från Haparanda...*L*... Världen är bra liten!

Fredageftermiddag ägnades åt att kasta skräp och handla lite. Sen pizza och besök av svärisarna. Mysigt och trevligt! I lördags så var barnen "lite" olydiga på morgonen så straffet blev inget lördagsgodis eller tv. Och det gick himla bra. Vi var och handlade på ICA Maxi, sen hem och göra ytterst lite. Jag for ut med Nilla på kvällen och käkade. Himla mysigt och skönt att få vara barnfri! Jimmy var hemma med barnen. Syrrans äldsta tös, Thea, sov över hos oss. Och Ebba var som en ängel. Söndag så jobbade mannen och jag var ensam med barnen. Men dom uppförde sig exemplariskt! Eric var rätt så risig, hostig och snorig. Så han var mest hos mig. På em så åkte vi till svärisarna och käkade söndagsmiddag. Gott som vanligt! Thea blev hämtad av syrran och vi åkte hem efter ett tag. Trodde att Eric skulle behöva vara hemma idag, men han måste ha piggnat till ordentligt. Så båda barnen har varit på dagis, ska snart hämta dom.

Upptäckte idag på jobbet att sjukintyget jag fått inte hade läkarens underskrift men faxade iallafall iväg det till min handläggare och nu har jag ett beslut på arbetsresor. På torsdag ska jag till en annan läkare och hoppas att min behandling ska få fortsätta utan att jag måste gå tillbaka på heltid. Risken finns ju att jag blir dålig igen om jag ska börja heltid på måndag och börja åka kollektivt igen. Så vi får väl se vad som händer. Jag känner mig bättre och går bättre, men jag vill ju inte riskera att hamna på ruta 1 igen.

Nu ska jag hämta gulliganerna!

Nu börjar jag bli less. Jag har fortfarande inte fått mitt sjukintyg från Citykliniken. Och det är inte okej! Ringde dessutom förra veckan och kollade vad som hänt och ringde igen igår... Jag vet att vi har en taskig postgång här i Sverige, men att det ska ta 2 veckor för ett simpelt sjukintyg att komma fram tror jag inte på!!! Men imorgon ska jag ringa igen och kolla vad som händer... För jag köper inte deras förklaring nå mer!

Idag blev jag hämtad av samma chaufför som i måndags... Inte alls roligt. Samma procedur, men denna gång pratade han bara i mobilen inne i Lund. Sen låg han och vinglade över hela vägen. Jag plockade fram mobilen själv för att slippa se eländet, men kunde ju inte låta bli att märka när vi körde på de vita strecken... Hoppas verkligen att jag slipper honom fler gånger. Ska påtala detta till taxicentralen.

Jobbet går bra. Jag har fantastiska produktionsresultat i september, trots semester och sjukdom. Så jag är jättenöjd! Men tror knappast att det kommer att hålla i sig och vill väl egentligen inte ligga så högt för då ökar pressen markant. Och det blir nog ingen bra lösning för hälsans skull...

Idag var ingen höjdardag. Kände mig såpass bra igår att jag tog fram dammsugaren och det betalar sig idag. Så Jimmy får nog sköta det ett tag framöver! Och det är han jublar över detta... Men det känns ändå som om det är på rätt väg. Jag blir bättre och bättre, även om jag har vissa sämre dagar. Vilan och tabletterna gör verkan. Plus att jag får åka taxi till och från jobbet. Imorgon ska jag till sjukgymnasten och jag ser framemot detta! Hoppas att hon har några övningar jag kan börja med här hemma och att jag blir såpass bra så att jag kan börja träna på allvar!

Nu ska jag inta soffläge igen efter min goda lunch. Idag blev det spaghetti och köttfärssås!

... varför man inte kan låta mobiltelefonen ligga när man kör yrkestrafik??? Idag när jag blev hämtad på jobbet med taxin så pratade chauffören i mobilen nästan hela vägen hem, och det är inte okej. Inte när man dessutom ligger och smågasar hela tiden och inte har koll på hur vägen går... Dessutom så var han sen också. Och imorse hade dom missat att jag denna vecka hämtas upp på morgonen på förskolan. Nåja, jag är bara trött och har småont nu så jag ska sluta gnälla.

Helgen har varit bra. Det var mysigt att vara på 75-års kalas med familjen. Och det var roligt att se gammelfarmors min när hon fick presenten... Vi skulle ju inte köpa nåt, som vanligt. Och tårtan var god. Ebba gjorde ett bra jobb med att dekorera den. Och Eric stal dekorationen, dvs godiset... Men han kom inte långt. Kom hem hyfsat tidigt på lördagkväll, Jimmy skulle ju upp och jobba igår morse. Och igår hade vi syrran med familj på middag. Det var roligt. Och barnen hade skoj! Natten var mindre rolig, sov lite sämre än jag borde ha gjort. Och när jag väl skulle stiga upp så var jag naturligtvis jättetrött... Måndagmorgon...

Det blåser himla kallt ute idag men det är nästan 9 plusgrader och solen tittar fram. Men jag föredrar minusgrader och vindstilla. För denna blåst går genom märg och ben...

Nu ska jag ta mig i kragen och lägga mig på soffan en stund efter en otroligt nyttig lunch, kexchoklad och trocadero...

...på att middagen ska bli färdig. Lite väl sent, men ibland blir det så. Har skitont igen, men så har jag inte vilat nåt idag. På morgonen var hela familjen på infektionskliniken och tog nya prover för mrsa. Jag hoppas att vi är fria från det nu, även om vi inte blir friskförklarade än. Sen följde familjen med mig på jobbet innan Skattkammarön öppnade. Jag jobbade ett par timmar och Jimmy var och lekte med barnen. Sen for vi och handlade lite blommor. Både hit hem och till gammelfarmor som fyllde 75 igår. Hem och packa upp varor, plantera blommor och göra tårta. Och nu vankas det snart middag. Så det har varit full rulle hela dagen. Men imorgon ska jag vila ordentligt på dagen så jag orkar med kalas på eftermiddagen!

Annars har vi inte gjort så mycket i veckan. Jag har vilat ordentligt på dagarna och det verkar som om det gör nytta. Jag går bättre, men har ändå ont. Fast smärtan är mer hanterbar. Och naturligtvis så hjälper ju medicinen också. Det känns dock att jag har snedbelastat en hel del och det är inte bra. Fick kallelse till röntgen idag, ska dit den 25:e oktober. Så det gick ju hyfsat fort.

Nu ska jag hjälpa mannen med middagen!

Nu börjar det kännas på allvar i luften att det är höst. Det är soligt ute och det är friskt och härligt! Önskar jag kunde vara ute och promenera... Men man kan inte få allt! Kan ju ändå säga att så bra som jag är idag och har varit i helgen har jag inte varit på många veckor. Smärtan är till och med uthärdlig. Men jag ska inte förta mig. Jag ska fortsätta vila och göra mitt bästa för att inte försämra detta. Hade tänkt börja simma i veckan, men så har vi mrsa och under min behandling av psoriasis så får jag inte bada. Men tanken var god! Jag har faktiskt fått vila i helgen och vi har haft det rätt så lugnt och skönt. I lördags var vi och hämtade en tv åt gammelfarmor och handlade lite. På kvällen var vi hemma och bara tog det lugnt. Ebba gör sitt bästa att driva mig och Jimmy till vansinne... Trotsar vad man än säger till henne. Och det tär på tålamodet. Men så ibland är hon sitt vanliga gulliga jag och då förlåter man det mesta. Eric ger igen allt som Ebba har gjort mot honom... Hans hammare till bultbrädan svingar han friskt och träffar med jämna mellarum Ebba. Så det är syskonkärlek på hög nivå. Igår hade vi en mycket trevlig eftermiddag med syster och svåger och barnen. Sen var det middag hos svärisarna. Och det är ju alltid gott!

Idag ska jag och Jimmy ge oss på att göra sjömansbiff. Har ätit det, men aldrig gjort själv. Så det ska bli spännande!
Nu ska jag överge datorn och lägga mig på soffan innan mina älskade huliganer kommer hem...

Iallafall i mitt huvud. Tankarna rusar runt i 190... Imorse pratade jag med min chef och det jag gick bra. Hon har ett hjärta av guld. Tacksam över att jag har just henne till chef. Sen så skulle jag till min läkare som vid första besöket gav ett mycket gott intryck. Idag kändes det inte lika bra. Fick mig en uppsträckning som hette duga. Men såhär i efterhand kan jag tycka att hon sa rätt saker till mig för att få mig att vakna och inse vilka problem jag har. Och det har jag definitivt gjort! Jag blir sjukskriven på heltid, men kommer att jobba halvtid iallafall och få arbetsresor och förhoppningsvis sjukresor också. Remitterad till ortoped och röntgen för akut omhändertagande. Så jag hoppas det kommer en tid fort. Sen har jag fått tid till sjukgymnastiken den 22 oktober och jag hade velat komma tidigare. Men jag kan ju inte rå för att jag inte fått något svar när jag ringt... Så då kommer jag att få mer hjälp och jag lovar att jag kommer att prioritera min hälsa hädanefter. Jag ska bli helt frisk i mina höfter så att jag kan leka med Ebba och Eric och gå obehindrat. Jag ska träna, träna och träna. För jag vill aldrig mer vara så beroende av någon annans välvilja. Eller vara så utsatt.

På jobbet går det bra, jag försöker producera och lära mig så mycket jag bara kan. Och det verkar som att det ger resultat. Hemma går det också bra. Barnen har lärt sig att jag har ont och gör därför mycket själv. Inte så roligt alla gånger, men vem har sagt att livet bara ska vara nöje???

Ha en trevlig helg!

Min vardag består som oftast i att ringa en massa samtal nuförtiden och att försöka hantera smärtan. Hade jag vetat att jag skulle bli så här dålig och knappt kunna gå ordentligt så vet jag faktiskt inte om jag hade haft barn idag. Jag älskar mina barn över allt annat och vill inte ha dom ogjorda. Men hade jag haft vetskapen så hade valet kanske blivit annorlunda och jag kunde kanske hantera alltihop på ett annat sätt. Jag är så arg på mig själv, på min kropp som sviker mig hela tiden. Och jag vet inte hur jag ska få ur mig denna ilska och besvikelse. Tårarna hjälper inte mycket, och dom kommer varje dag... Det är så mycket jag vill göra som jag inte klarar av. Och att be om hjälp är ju inte min starka sida.
Imorgon ska jag träffa min läkare igen och det kanske är lika bra att jag är ärlig denna gång och talar om precis hur jobbigt det är. Kanske ska jag säga att smärtan är för mycket för mig att hantera själv. I samma stund som jag säger det högt så måste jag ju erkänna att jag har förlorat tron på mig själv och kroppens förmåga att läka. Det här är inte det liv jag valt åt mig själv. Som alla säkert förstår så har jag det rätt så jobbigt just nu. Jag vill ju vara frisk och må bra. Kunna röra mig obehindrat och leka med mina barn. Inte behöva äta starka smärtstillande mediciner och vara tvungen att åka taxi till jobbet för att orka jobba.

Jag tar mina funderingar med mig och nattar kudden och hoppas att imorgon blir en bättre dag!

... blir man när det går som man har tänkt sig! Ringde till TryggHansa om Erics brännskada och utan att krångla till det så får vi ersättning för resor till och från Linköping och diverse annat. Så skönt! Tänk om Försäkringskassan hade fungerat lika bra...

Nu åter till soffan!

Jag har ju inte skrivit på ett par dagar... Men jag och Ebba har varit hemma i byn!!! Och för att inte försäga mig vars jag har varit så har jag helt enkelt låtit bli att skriva. En rätt så enkel lösning. Anledningen till besöket på hemmaplan var att systeryster fyllde 40 år och vi andra systrar skulle överraska henne. Vilket vi definitivt gjorde! Dessutom så fick jag träffa halvsyster Veronica och hennes dotter Cajsa. Och jag kan ju bara säga att det var ju som att träffa en del av sig själv... Gester, personlighet... Det stämde. Hon hör till oss. Och jag hoppas att den fortsatta kontakten utvecklas lika positivt!

Jag och Ebba har busat med Lisa och Wille. Vi har träffat alla mina bästa vänner hemma. Och det kändes himla bra. Jag mår ju så mycket bättre när jag har mina kära nära mig. Men allt det roliga har ju ett pris också. Smärtan har gjort sig påmind rejält. Hoppas att jag inte har varit otrevlig... Kudden fick ta många tårar på kvällarna... Nåja, det ska väl ta slut nån gång. Och resorna har väl inte förbättrat situationen direkt...

Jimmy och Eric har varit till Linköping på återbesök. Och armen ser bra ut och det läker väl som det ska. Vi har fått en ny strumpa till armen och ska fortsätta smörja. Sen ska vi tillbaka om ett halvår igen. Det verkar iallafall som om pappan och lilleman har klarat sig bra här hemma. Ikväll var det roligt att se barnen ihop. Kramades en hel del!

Jag har haft det himla bra och det var ju så roligt att se Mias min när hon såg oss... Helt fantastiskt vad hon tappade hakan! Och vi blev bjudna på Mattias goda köttsoppa... Mums! Och pappa gjorde sin berömda kyckling... Kunde ju inte bli bättre! Dröjer ju inte så länge innan mamma och pappa kommer ner också.

Nu ska jag natta kudden. Imorgon är det jobb igen. Hoppas jag ska bli bättre snart så jag kan skippa taxin...