borgskan - mitt liv i Skåneland

Jag kom hem till Kukkola i måndags och det var inte roligt att kliva genom dörren och moster inte var där. Väntade bara att hon skulle komma ut från sovrummet. Och så har det varit hela veckan. Vi har bara väntat på att hon ska komma hem från jobbet eller att hon varit på affären... Så meningslöst att hon försvann. Livet är så orättvist! Jag har hjälpt till med det jag har kunnat och försökt stötta min kusin och hennes pappa så långt det går. Men det kommer ju en vardag för dom också, en annorlunda vardag.
Begravningen var i fredags och det var tungt. Men nu sover moster i frid och hon lider inte mer. Så den trösten finns ju, men vad hjälper det när saknaden är stor??? Och om vi saknar moster, hur ska då bästa kusinen och "farbror" känna som levt med henne i vardagen?

I lördags åkte jag hem till byn med mamma och pappa. Och jag fick äta världens godaste pizza från Leilani i Happis, Napoli! Gud så gott!!! Träffade mina kompisar på kvällen och igår var jag till Lisa med present till Wille. Så gullig kille han är!!! Och så tråkigt att inte Ebba var med... Har pratat lite med barnen i telefon, men dom har inte riktigt velat prata med mig. Ebba visste inte säkert om dom skulle hämta mig på Sturup på tisdagkväll. Saknar dom jättemycket! Eric fyllde ju år i lördags... 2 år!!! Tiden går fort...

Nu ska jag fixa lite lunch åt mig och pappa, mamma jobbar... Imorrn bär det av hemåt och träffa syrran på Arlanda några timmar. Ska bli skoj!

... bär det av! Ska bli skönt att äntligen komma iväg. Önskar bara att moster hade varit där när jag kommer...

Ebba ville följa med, men jag har förklarat för henne att jag ska säga hejdå åt min moster Birgit som är i himlen. Och på barns sätt att förstå saker och ting så säger Ebba åt mig: -Men mamma, hon kan ju ta ett flygplan tillbaka! Då kan man inte låta bli att le samtidigt som det värker i hjärtat. Och jag önskar att det var så enkelt. Nu säger hon att hon ska ta hand om Eric och pappa och så ses vi sen. Så nu har hon accepterat att jag åker bort ett par dagar. Och hon skulle spara lite tårta åt mig när Eric fyller år. Gullunge!

Jag har packat idag och försökt tänka att det är kallt där uppe... Så det är många långkalsonger som följer med!

Annars händer det inte så mycket, Eric sussar just nu, Jimmy och Ebba tittar tv och jag sitter här!

Ses mina vänner!

En massa just nu! Men med önsketänkande kommer man inte långt... Jag har bokat resan hem. Åker till Kukkola den 21:a och kommer hem till Skåne den 1:a mars. Inser att jag har en bra arbetsgiavre och att jag är lyckligt lottad som har en chef med hjärta. Det är få förunnat. Efter begravningen åker jag hem till byn och stannar ett par dagar för att umgås med familj och vänner. Samtidigt som jag ser framemot att träffa alla nära och kära igen, framförallt min kusin så bävar jag för den jobbiga dagen som begravningen innebär.

Annars händer inte så mycket här hemma. Eric ramlade på dagis igår och har ett jack strax ovanför ögonbrynet.  Det behövdes iallafall inte åka in och sys. Men ett präktigt blåöga. Måste säga att jag börjar bli härdad när det gäller lilleman... Han har ett förbund med någon som jag anser direkt vara olämplig som kompis...

Då det gäller mig själv så har jag fått något nytt... Restles legs. Något jag kunde vara utan. Hade det under båda graviditeterna. Jag har jättesvårt att sova på nätterna och även problem på dagtid. Men det är visst en vanlig biverkning av Tramadol. Och det är ju ärftligt. Både mommo och mamma hade/har det. Samtidigt är jag tacksam över att det inte är allvarligare. Även om det gör att jag får svårare att hantera smärtan eftersom jag inte sover så bra. Nog klagat!

Fick en glad överraskning av min man i måndags på alla hjärtans dag. En bukett blommor och chokladwienerbröd. Totalt oväntat och desto mer uppskattat!

Nu ska jag försöka vila en stund innan barnen ska hämtas och våfflor ska gräddas!

Som rubriken säger så har denna vecka inte varit så rolig. Vi for med studsmattan på soptippen i onsdags, käkade middag och gjorde iordning barnen för natten. Jag gick och la mig med Eric. Vaknade vid kvart över tio då telefonen ringde. Och fick en obehagskänsla i magen. Ingen ringer så sent till oss... Och det var pappa som meddelade att älskade moster Bitti har somnat in. Hon har varit sjuk ett tag i cancer, men det gick väldigt fort. Så den natten sov jag inte mycket. Det är tur man har barnen som tvingar en att få vardagen att fungera iallafall. Torsdag var jag på jobbet och pratade med chefen om vad som hade hänt och vad som komma skall. Satt vid skrivbordet och försökte göra mitt jobb, men grät mest... Så jag åkte hem lite tidigare. Pratade med mamma och pappa och Nilla. Den dagen var jobbig och jag ville bara åka hem. Tänker mycket på mina nära och kära. Livet är så kort.
Jag var ledig fredag och den tillbringade vi på Ikea. Skingrade tankarna rejält med att planera kök... Inte för att vi ska bygga nytt än på några år. Men roligt är det att planera iallafall. Vi åt pizza på kvällen och svärfar var förbi. Pratade med kusin och beslutade mig för att åka upp några dagar tidigare för att hjälpa till inför begravningen som blir den 25:e. Det känns inte mer än rätt att göra så. Saknar dom jättemycket.

Det var meningen att v skulle ha kalas för Eric som fyller 2!!! den 26:e, men det skjuter vi på till helgen efteråt. Med tanke på omständigheterna. Fatta vad tiden har gått fort när han redan blir två år! Och vad mycket vi har hunnit med.

Nu ska jag se vad det finns för billiga resor och så ska jag umgås med barnen, Jimmy jobbar em.
Kram på er och ta hand om varandra!

Känns som om man får leva snålt ett tag till! Men vi har mat i frysen, kläder på kroppen och tak över huvudet så jag tror vi klarar oss! Det finns dom som har det bra mycket värre!

Inatt har det blåst... Ordentligt! Jag vaknade runt halv 2 och tänkte genast på studsmattan som inte var förankrad... Steg upp och kollade trädgården, ingen studsmatta. Gick runt och kollade om jag skulle se den i grannarnas växthus, men det såg helt ut. Sen såg jag den i slutet av deras trädgård... Den har alltså flygit från hörnet av våran trädgård, över häcken och växthuset på 2 ½ m höjd, tagit med sig våran torkvinda och passerat deras 6 meters pool och landade till slut utanför deras sovrumsfönster... Turligt nog ingenting som gått sönder annat än studsmattan och torkvindan! Men vilka naturkrafter! 

Annars händer det inte så mycket här. Jag jobbar fortfarande halvtid och kommer att göra så några månader till. Bara för att jag känner mig hyfsat bra så ska vi inte skynda på nånting så att jag riskerar att bli sjukskriven igen om nåt år... Inget jag vill! Jag har haft lönesamtal, får se vad det ger. Hoppas dock inte på för mycket eftersom löneutrymmet är litet i år... Inte för att det brukar vara mycket annars. 

Barnen är friska, lite snoriga, men driver oss till vansinne som vanligt! Vill inte sova i egen säng och nyttjar vardagsrummet som ett lekland. För hur kul är det att vara i sitt eget rum där man faktiskt får leka hyfsat fritt?!? Jag ser en ljusning och tror inte att dom kommer att hålla på så här när dom är 15... Fast man vet aldrig! Eric har bitit Ebba i armen så att det nästan gick hål... Ett rejält blåmärke och man kunde räkna hans tänder på hennes arm. Han blev lite arg när han inte fick lägga hennes pussel när hon gjorde det... Syskonkärlek. Ebba minns fortfarande när hennes kusin Joel bet henne i bröstkorgen för 2 år sedan... Ett bestående minne!

Nu ska jag ta lite mellanmål innan vi ska ta hand om resterna av studsmattan!

Jag skulle kunna gå och lägga mig nu, men klockan är ju bara barnet... Fast det kvittar. Helgen har varit lugn och Jimmy jobbade söndag förmiddag. Tog en prommis med barnen ner på byn och skulle handla lite... Inte ens affärerna hade öppnat!!! Förstår ni vilken tid vi var ute?!? Men skönt var det. Lagom kallt och solen sken. Jag hade skitont men med lite tabletter och ett tempo där sniglar springer om en så gick det hyfsat. Jimmy var hemma vid tre på em och jag började med maten. Ugnsstekt fläskfilé och klyftpotatis. Jag och barnen åt. Jimmy började må illa så han gick och la sig. Jag fixade iordning barnen för kvällen och när dom somnade så började Jimmy kräkas. Så jag överlät sovrummet åt min sjuke man och la mig hos Eric istället. Jag varnade barnen för att röra pappa... Och vi spritade hela tiden. Idag är första dagen han är på jobbet. Nu väntar jag bara på att jag själv ska åka dit eller Ebba.

Kan ju inte säga att jag mår jättebra. Smärtan är skitjobbig igen. Och det hjälper ju inte att jag inte får sova ordentligt. De två nätterna jag sov inne hos barnen fick jag växla mellan Ebba och Erics säng... Dom turades om att sova ovh blev stensur när jag inte låg brevid. Gulliga barn man har och vilken tur att man är poppis nånstans! Inatt har Eric hostat massor. Låter riktigt illa. Men så fick han iallafall gå på dagis idag. Han mår ju bra annars. Och när jag väntar på taxin på väg hem så ringde dagisfröken. Han hostade så han nästan inte fick luft. Så då ville Ebba också följa med hem. Och det ångrar jag nästan. Dom har varit som hund och katt här hemma... Äkta syskonkärlek! Så jag kan ju inte påstå att jag har varit den snälla mamman idag... Jag har nog varit en riktig surkärring! Men tålamodet tryter fort när huliganerna hoppar i soffan och dansar på marmorbordet. Jag visste inte ens att vi hade ett upphöjt dansgolv... Eller att tv:ns frontpanel var ett flipperspel... Nu sussar smådjävlarna sött efter en svalkande dusch, gissar att dom drömmer om Emil i Katthult!

Ska plocka fram lite choklad och kanske lite lugnande, någon som har Valium???