borgskan - mitt liv i Skåneland

Fattar int varför bloggen trycker ihop mina inlägg när jag delat upp dom i stycken??? Nåja, det finns värre saker att oroa sig för... Stort Grattis till Lisa och Danne som ska få en liten, och Wille som ska bli storebror!!! Så fantastiskt roligt! Vi har haft en underbar helg här hemma. I lördags var vi hos kompisar i princip hela dagen. Kanonväder och barnen hade jättekul på studsmattan. Och i söndags så tvättade Jimmy och barnen bilen. Och vi småfixade lite annat. Precis som helgerna ska vara... Och nu är det vardag igen. Igår när Jimmy hämtade barnen så var Eric på dåligt humör när han kom hem så han fick stå kvar i grovköket och gråta i argen. Efter en stund så tystnade det och jag kollade upp vad han pysslade med... Då hade han somnat på golvet! Och han steg upp med mig imorse kvart över fem. Och nej, han sov inte på det hårda golvet hela natten. Han sov i sängen. För övrigt så har jag visst födelsedag nästa lördag... Fyller visst 25... Så då blir det väl lite fest och sånt! Nu ska jag inta viloläge en stund innan familjen kommer hem!

Vi verkar ha blivit av med förkylningarna! Jag var till läkaren måndag den 26:e mars och hade en bakterieinfektion i kroppen, luftvägsinfektion och inflammation i axeln. Så jag åkte på en dunderkur med antibiotika och efter den kuren har jag nu påbörjat ta den antiinflammatoriska medicinen för axeln. Vilket är rena dundret för min mage... Men det vore väl konstigt om inte magen började säga ifrån när jag tar tabletter tre gånger om dagen, 3-6 tabletter varje gång, i ca 2 års tid... Jag undrar hur min lever ser ut... Iallafall så har mannen fyllt år och vi hade bara familjen här eftersom vi inte var riktigt friska. Vi har firat påsk hemma hos oss med släkt från Borås och det var jättetrevligt! Så det gör vi gärna om. Annars har det varit rätt så lugnt. Vi fick tråkiga nyheter hemifrån... En gammal kompis till mig i min mammas ålder har legat inlagd på sjukhuset för hjärtproblem och gick bort den 28:e mars. Ingen hade en susning att hon hade problem med hjärtat. Och det kändes väldigt tungt att få det beskedet. Jag saknar dig, tant Sollan! Vila i frid... Det är helt ofattbart att hon är borta och jag tänker hela tiden på att det kunde lika gärna ha varit min egen mamma. Hemska tanke... Igår när jag hämtade barnen från dagis så fick jag bära Eric utan ytterkläder hem... Ebba hjälpte mig med kläderna. Jag hade glömt nappen hemma och det blev han inte så glad över. Och inte hjälpte det att jag sa att den var hemma. Så jag hade en hal ål i famnen och fick emmelanåt sätta ner honom på marken utan stövlar på fötterna för att orka hela vägen hem. Väl hemma hade vi en brottningsmatch i hallen för att kunna få av honom de blöta strumporna och byxorna, för han vägrade stå upp på asfalten naturligtvis... Jag vann matchen men funderar idag om det var värt det. Kroppen värker och en krycka fick fram imorse... Och tabletterna som ska ta bort smärtan vägrar göra sitt jobb. Men Ebba var en ängel igår och riktigt hjälpsam. Så hon fick glass efter maten trots att hon inte åt upp allt! Idag gick det massor bättre för den glömska mamman kom ihåg att ta med nappen! Annars händer det inte så mycket. Det är skönt att det är vardag med alla rutiner igen. Nu ska jag försöka få Eric i säng för han har somnat i famnen! Ha det gott!