borgskan - mitt liv i Skåneland

Jag kom hem till Kukkola i måndags och det var inte roligt att kliva genom dörren och moster inte var där. Väntade bara att hon skulle komma ut från sovrummet. Och så har det varit hela veckan. Vi har bara väntat på att hon ska komma hem från jobbet eller att hon varit på affären... Så meningslöst att hon försvann. Livet är så orättvist! Jag har hjälpt till med det jag har kunnat och försökt stötta min kusin och hennes pappa så långt det går. Men det kommer ju en vardag för dom också, en annorlunda vardag.
Begravningen var i fredags och det var tungt. Men nu sover moster i frid och hon lider inte mer. Så den trösten finns ju, men vad hjälper det när saknaden är stor??? Och om vi saknar moster, hur ska då bästa kusinen och "farbror" känna som levt med henne i vardagen?

I lördags åkte jag hem till byn med mamma och pappa. Och jag fick äta världens godaste pizza från Leilani i Happis, Napoli! Gud så gott!!! Träffade mina kompisar på kvällen och igår var jag till Lisa med present till Wille. Så gullig kille han är!!! Och så tråkigt att inte Ebba var med... Har pratat lite med barnen i telefon, men dom har inte riktigt velat prata med mig. Ebba visste inte säkert om dom skulle hämta mig på Sturup på tisdagkväll. Saknar dom jättemycket! Eric fyllde ju år i lördags... 2 år!!! Tiden går fort...

Nu ska jag fixa lite lunch åt mig och pappa, mamma jobbar... Imorrn bär det av hemåt och träffa syrran på Arlanda några timmar. Ska bli skoj!