borgskan - mitt liv i Skåneland

Iallafall i mitt huvud. Tankarna rusar runt i 190... Imorse pratade jag med min chef och det jag gick bra. Hon har ett hjärta av guld. Tacksam över att jag har just henne till chef. Sen så skulle jag till min läkare som vid första besöket gav ett mycket gott intryck. Idag kändes det inte lika bra. Fick mig en uppsträckning som hette duga. Men såhär i efterhand kan jag tycka att hon sa rätt saker till mig för att få mig att vakna och inse vilka problem jag har. Och det har jag definitivt gjort! Jag blir sjukskriven på heltid, men kommer att jobba halvtid iallafall och få arbetsresor och förhoppningsvis sjukresor också. Remitterad till ortoped och röntgen för akut omhändertagande. Så jag hoppas det kommer en tid fort. Sen har jag fått tid till sjukgymnastiken den 22 oktober och jag hade velat komma tidigare. Men jag kan ju inte rå för att jag inte fått något svar när jag ringt... Så då kommer jag att få mer hjälp och jag lovar att jag kommer att prioritera min hälsa hädanefter. Jag ska bli helt frisk i mina höfter så att jag kan leka med Ebba och Eric och gå obehindrat. Jag ska träna, träna och träna. För jag vill aldrig mer vara så beroende av någon annans välvilja. Eller vara så utsatt.

På jobbet går det bra, jag försöker producera och lära mig så mycket jag bara kan. Och det verkar som att det ger resultat. Hemma går det också bra. Barnen har lärt sig att jag har ont och gör därför mycket själv. Inte så roligt alla gånger, men vem har sagt att livet bara ska vara nöje???

Ha en trevlig helg!