borgskan - mitt liv i Skåneland

Jag har väl aldrig tyckt att det är roligt att gå hemma på halvtid eller att ha så j-la ont. Men det kan ju aldrig vara mitt fel att läkare inte kan sätta en diagnos för mina problem. Det är ju inte så att jag låtsas ha ont för att slippa jobba. Snarare är det ju så att jag kämpar med alla medel jag har för att kunna jobba så mycket jag orkar. Men efter avstämningsmötet idag så känns det lite som att det är mitt fel att läkaren inte har hittat problemet. Och efter den 15 april så har jag två val, gå hemma heltidsjukskriven eller jobba hemifrån halvtid. Därför nu drar kassan in arbetsresorna. Och jag väljer självklart att jobba halvtid hemma. Helst av allt vill jag vara på jobbet, men om jag inte beviljas färdtjänst så är inte det möjligt med de smärtor som jag har. Fick jag en chans att välja överhuvudtaget så skulle jag definitivt jobba heltid och pendla kollektivt. Men där sätter min kropp stopp. Och nu står jag också inför att få sjukpenningen indragen... Vilket kommer att tvinga mig att jobba heltid vilket fall som helst. Och det ska bli intressant att se vad som händer då. Men jag känner ju att stödet för min rehab inte är så stort, förutom från min chef som verkligen stöttar mig. Så om jag hamnar på sjukhuset eller hispan för att jag i nuläget inte klarar heltidsjobb spelar kanske inte så stor roll. Jag förstår att det finns regler och lagar som vi måste följa, men det hade ju varit bra om man hade gjort rätt från början. För då kanske jag inte stått här idag med de val som måste göras. Nåja, i vilket fall som helst så löser väl sig detta...

Imorgon ska vi på Pippi på is i Malmö Arena. Ser jag framemot! Att göra nåt tillsammans med barnen ska bli jättekul! 

Nu ska jag börja med maten!